getitright

Om jag ska vara ärlig har den här veckan varit ett rent helvete. Att känna sig dissad av den man trodde var sin bästa vän mest varje dag är inte så trevligt. Att känna sig som tredje hjulet är inte heller kul. Jag behöver verkligen få komma hem nu, få krama om mamma och pappa, sitta på golvet med en kaffekopp och bra musik, bara slappa och förhoppningsvis slippa tänka på allt som känns skit, få träffa den där fina flickan som jag tycker så otroligt mycket om och mycket annat fint som man kanske inte tänker på att uppskatta före man verkligen behöver det.

Igår fick jag prata av mig med en annan fin flicka vid namn Ida. Henne tycker jag om så mycket att jag nästan går sönder. Hennes pojkvän, som dessutom är en av mina bästa vänner, är också en lättnad i den här skiten. Hjärta på dem!

En bild från ifjol som föreställer Jacke, Ida och jag. Det är nog extremt fina människor det där.