här finns så mycket vackert som jag inte kan se

Melissa Horn spelar på, solen skiner och jag är på ett konstigt humör. Ena stunden är jag glad och sen börjar jag tänka för mycket och humöret sjunker. Jag tror inte det är bra att jag är ensam just nu, men på ett sätt är det ganska skönt. Jag behöver tänka över situationen, men jag vill inte. Det känns så konstigt.
Men det här ska nog bli bra det också, fast det kanske inte känns så just nu.



Jag saknar tiden då allt inte var så komplicerat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0