getitright

Ibland när man får frågan "hur mår du?" klistrar man på ett leende och säger att allt är bra, fastän gråten tränger på i halsen och man bara vill gräva ner sig någonstans. Ikväll var det en sådan kväll. Jag for till Felicia för att fira att hon fyllt 15 (Grattis vännen, du är fin! <3). Redan när jag steg in i vardagsrummet där alla satt kände jag att jag bara ville åka hem och gömma mig under täcket. Under kvällens lopp blev den känslan starkare, förutom när jag flippade med finfina kusinBecka. Det värsta är att jag inte vet varför jag mår så här. Det har hänt förr, i våras. Jag hoppas att det inte fortsätter någon längre period, det orkar jag inte med, inte nu.